tisdag 7 juli 2009
Speldag i Karlshamn
Lazzo och jag tog tåget till Karlshamn igår, där vi spelade brädspel med The Rob och Päran. Detta var första gången jag besökte Päran och Nettans plejs i sagda stad, och jag måste säga att deras lägenhet (och huset den ligger i) är väldigt mysig. Jag noterade dock en viss Hello Kitty-infektion, med vilken jag dock hade överseende eftersom… tja, det slutade ju inte så väl förra gången jag gjorde mig lustig över sagda franchise.
Jag noterade även en träningscykel som var sjukt avancerad. Svårt att säga var man skulle hålla händerna.
Hursomhelst. Vi spelade inte mindre än fem olika spel: Friedrich, Agricola, Dominion, Race for the Galaxy och Settlers of Catan.
Friedrich är ett lätt strategispel – ett som lyckligtvis gjort sig av med de otursbringande tärningarna och ersatt dessa med vanliga spelkort. Spelmekaniken fungerar oerhört väl, och tempot är högt (kanske beroende på att varje spelare faktiskt har EXTREMT få gubbar att röra sig med – färre än i något annat strategispel jag provat). Tre spelare går ihop för att besegra en gemensam fiende (den som spelar Preussen), och för att avgöra en vinnare. Och vinnaren denna gång blev jag – jag körde ett slags blitzkrig i min hörna av spelplanen samtidigt som Päran och The Rob tömde Lazzo på motståndskraftiga spelkort. Segern var min.
Agricola är ett bondespel där man skördar och sår. Jag begrep mig inte på det och tyckte följaktligen inte att det var så hemskt kul (jag hade blodsockerfall när reglerna förklarades). Men jag hoppas kunna lära mig det ånyo en annan gång och kanske njuta mer av det då (det beundras nämligen av precis ALLA). Vann gjorde nog Lazzo.
Dominion. Mitt nuvarande favoritspel. Vi fick upp ett helt sinnessjukt högt tempo, men de andra spelarna begick det klassiska misstaget att de inte började samla på sig Victory Points tillräckligt tidigt och ofta. Segern blev min. Med råge.
Race for the Galaxy. De regler jag själv förstått gjorde jag mitt bästa för att förklara, och sedan spelade vi. Jag tror vi spelade en hygglig första runda, även om det inte var friktionsfritt. Detta är dock ett spel jag verkligen tror på – jag tror det är finurligt och roligt när man väl kommer in i dess lite suspekta spelmekanik (och lär sig alla de där jäkla ikonerna). Vann gjorde Päran.
Settlers of Catan. Förvånansvärt roligt spel. Inte alls ett tungt strategispel med en massa resursslagsmål (vilket jag oroat mig för att det skulle vara) utan ett snabbt lir med precis lagom mängd player interaction. Mycket kul överraskning. Jag vann. (Ja, jag vann alltså 3 av 5 spel.)
Under Settlers of Catan fick Lazzo ett telefonsamtal. Han lyssnade och pratade, och återgav sedan vad som sagts. Tydligen har hans familj beviljats ekonomiskt stöd av The Larry Wachowski Foundation. På grund av denna frikostliga donation kan Spiken nu äntligen opereras och bli helt och hållet man, eller helt och hållet kvinna (beroende på vad han själv väljer). “Borde han inte rätta till ansiktet först, så han ser mänsklig ut, åtminstone?” inflikade The Rob, men Päran tystade ner honom – det är bara onödigt att vara så taskig.
Lazzo förklarade då att detta var ett stort steg i lille Spikes liv; efter många mödosamma år med dubbla uppsättningar könsorgan (vilket resulterade i en obehaglig graviditet, som det talas tämligen tyst om) kommer han snart att veta om han skall fylla i “Male” eller “Female” när han registrerar sig på internetsidor. Grattis Spike!
Sedan tog jag och Lazzo tåget hem. Kupén kryllade av en massa festival-iddisar. Synd.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar