NEEEJ!

Jag var nyss på ICA och köpte en flintastek för grillning. I hemlighet hyste jag ett hopp om att nazistkassörskan skulle expediera mig, men jag såg till min totala besvikelse att hon inte satt i någon av kassorna. Suck… jag skulle alltså inte få se hennes sexigt åtstramade blonda hår.

Men när jag stod och köade dök hon plötsligt upp bredvid mig. Klädd i civilkläder. Hon pratade med en kille längre bak i kön, hämtade ett tuggummipaket och återvände till honom.

Jag gjorde en subtil titta-runt-lite-gest och såg henne stå och klänga på en snubbe. Aj fan. Pojkvän. “Varför är de bästa nazisterna alltid tagna?” undrade jag förtvivlat. Sedan såg jag att hennes kille såg ganska invandrad ut. Jag blev då tämligen sur och skrek åt henne: “Du är den sämsta nazist jag någonsin stött på!”

Sedan sprang jag gråtande ut ur butiken. Drömmen om att det skulle bli jag och nazisten tycks nu en gång för alla ha dött. Ack, varför måste alla drömmar vandra den vägen?